Månadsbrev april 2010 – andra hälften
Hemvändan efter tävlingarna i Drenthe i Holland, var otroligt skönt. Efter nästan fem veckor på vift så var det läge för mig att träna lite på svenska vägar. Det blev som sagt en hel del träning under dessa dagar jag var hemma. När det var dags sedan att åka ner till Belgien, kom det omtalade askmolnet in över Sverige och det satte stopp för min resa. Jag fick ytterligare dagar hemma i Sverige på gott och ont. Jag drog på mig en lätt förkylning som täcken på att jag var sliten från träningen och då är det skönt att vara hemma, men åt andra sidan missade jag världscupen, La Fleche Wallone.
Jag hade verkligen velat köra den så det var en besvikelse. Jag kom i alla fall ner till slut och kunde avsluta månaden med de två planerade tävlingarna, Borsele och Roeselare. Borsele är en 25km-bana med kantvind överallt. Jag lyckades komma med i den avgörande utbrytargruppen men jag hade inte det lilla sista som krävde för att hålla mig kvar i kantvinden. Jag fick täppa små luckor hela tiden och det tog slut på krafterna och jag föll tillbaka ner i klungan. Där fick jag jobba för laget medans syran sprutade ut ur öronen , så det var en trött Isabelle som spurtade i mål som 22a den dagen. Lätt besviken men jag gjorde vad jag kunde.
I Roeselare blev det också en hel del slit. Benen var inte med mig denna dag. Jag hade större förväntningar på mig själv på denna tävling men det räckte inte. Jag vet inte riktigt varför om det bara är benen som inte var med eller psyket sattes på prov när det började krisa.
Nu såhär efter april kan jag bara summera att jag har haft en väldigt konstig månad. Jag har lyckats vara magsjuk + en lätt förkylning. Haft bra och dåliga ben.. När det väl började komma igång så halkade jag tillbaka igen.. En uppochner-månad skulle jag kalla det. Jag har givetvis velat haft ett bättre flyt och ja, det är för mig att ta erfarenhet av det och förhoppningsvis få en bättre april-månad nästa år.
I maj nu kommer jag att vara hemma och köra minst tre svenska tävlingar. Det ska faktiskt bli skönt. Men jag längtar redan tillbaka till de stora tävlingarna.
Isabelle Söderberg
2010-04-29
Jag hade verkligen velat köra den så det var en besvikelse. Jag kom i alla fall ner till slut och kunde avsluta månaden med de två planerade tävlingarna, Borsele och Roeselare. Borsele är en 25km-bana med kantvind överallt. Jag lyckades komma med i den avgörande utbrytargruppen men jag hade inte det lilla sista som krävde för att hålla mig kvar i kantvinden. Jag fick täppa små luckor hela tiden och det tog slut på krafterna och jag föll tillbaka ner i klungan. Där fick jag jobba för laget medans syran sprutade ut ur öronen , så det var en trött Isabelle som spurtade i mål som 22a den dagen. Lätt besviken men jag gjorde vad jag kunde.
I Roeselare blev det också en hel del slit. Benen var inte med mig denna dag. Jag hade större förväntningar på mig själv på denna tävling men det räckte inte. Jag vet inte riktigt varför om det bara är benen som inte var med eller psyket sattes på prov när det började krisa.
Nu såhär efter april kan jag bara summera att jag har haft en väldigt konstig månad. Jag har lyckats vara magsjuk + en lätt förkylning. Haft bra och dåliga ben.. När det väl började komma igång så halkade jag tillbaka igen.. En uppochner-månad skulle jag kalla det. Jag har givetvis velat haft ett bättre flyt och ja, det är för mig att ta erfarenhet av det och förhoppningsvis få en bättre april-månad nästa år.
I maj nu kommer jag att vara hemma och köra minst tre svenska tävlingar. Det ska faktiskt bli skönt. Men jag längtar redan tillbaka till de stora tävlingarna.
Isabelle Söderberg
2010-04-29
Månadsbrev mars 2010 + lite april
Nu är säsongen igång på allvar. Formen är lite sen förhållande till säsongstarten men nu är den på G. Mars inledes med en tung period. Jakten på rätt astmamedicin var inne på sluttapen och nu är den biten löst. Den 12e mars åkte jag ner till Italien, en lång perido med tävlingarna och träningsläger började. Drygt en och en halv vecka var vi i Toscana i Italien. Det blev en hård träningsperiod där tack vare det kuperade landskapet. Därefter åkte vi norr över, till Cittiglio närmare bestäm, för den första deltävlingen, i världscupen, Trofeo Alfredo Binda. Efter den hårda träningen i Toscana ville inte mina ben komma igång riktigt, jag fick en tung start på det racet och fick tyvärr inte med mig något resultat där ifrån. Jag var besviken.
Därefter var det till Belgien för att ladda inför Ronde van Vlaanderen, den andra världscupstävlingen. Det blev en del träning på den belgiska pavén, kullerstenen, men det räckte inte. Jag får inte till tekniken och tappar alldeles för mycket där för att komma igen när det blir asfalt. Men jag kom i mål och känslan av att formen är på G var bra. Slutade som 71a. Dagen efter var det dags för Dottignies, en vanlig UCI tävling. Men under natten vaknade jag av illamående och magsmärtor. Det blev ingen tävling för mig den dagen och magsmärtorna gav inte med dig. 2 hela dagar låg jag i sängen, annandagpåsk och tisdagen.
På onsdagen den 7e april var det dags att åka till Holland inför helgens tre tävlingar i Drenthe. Jag hade piggnat till betydligt men nästan tre dagar utan mat hade satt sina spår. Torsdagens tävling blev bara en start, det var faktiskt egentligen helt onödigt att starta. Jag laddade om och åt ordentligt för fylla min bristande energidepå.
Lördagens tävling, Ronde van Drenthe, den tredje deltävlingen i världscupen, hade jag tillräckligt med krafter, satt i klungan med in i mål, tyvärr blev det en del missförstånd inför målgången så slutade 43a. Jag får ändå vara nöjd eftersom jag var tillbaka från mina sjukdagar. Den tredje och sista tävlingen i Drenthe, 11 april, var ingen rolig tävling. Min kropp hade inte återhämtat sig tillräckligt från lördagen så jag fick bita i, det gick till ett tag. Sen blev det kaos i hela tävlingen och hela klungan blir avplockade. Ganska komiskt faktiskt att det bara var 29st kvar i tävlingen. Nåväl, jag var inte med dem 29e och fick tacka för mig.
Som summering av denna tid har jag både haft riktigt dåligt och lite bättre. Formen är på gång, hoppas på den till de kommande tävlingarna nu i april och början av maj.
Isabelle Söderberg
2010-04-14
Därefter var det till Belgien för att ladda inför Ronde van Vlaanderen, den andra världscupstävlingen. Det blev en del träning på den belgiska pavén, kullerstenen, men det räckte inte. Jag får inte till tekniken och tappar alldeles för mycket där för att komma igen när det blir asfalt. Men jag kom i mål och känslan av att formen är på G var bra. Slutade som 71a. Dagen efter var det dags för Dottignies, en vanlig UCI tävling. Men under natten vaknade jag av illamående och magsmärtor. Det blev ingen tävling för mig den dagen och magsmärtorna gav inte med dig. 2 hela dagar låg jag i sängen, annandagpåsk och tisdagen.
På onsdagen den 7e april var det dags att åka till Holland inför helgens tre tävlingar i Drenthe. Jag hade piggnat till betydligt men nästan tre dagar utan mat hade satt sina spår. Torsdagens tävling blev bara en start, det var faktiskt egentligen helt onödigt att starta. Jag laddade om och åt ordentligt för fylla min bristande energidepå.
Lördagens tävling, Ronde van Drenthe, den tredje deltävlingen i världscupen, hade jag tillräckligt med krafter, satt i klungan med in i mål, tyvärr blev det en del missförstånd inför målgången så slutade 43a. Jag får ändå vara nöjd eftersom jag var tillbaka från mina sjukdagar. Den tredje och sista tävlingen i Drenthe, 11 april, var ingen rolig tävling. Min kropp hade inte återhämtat sig tillräckligt från lördagen så jag fick bita i, det gick till ett tag. Sen blev det kaos i hela tävlingen och hela klungan blir avplockade. Ganska komiskt faktiskt att det bara var 29st kvar i tävlingen. Nåväl, jag var inte med dem 29e och fick tacka för mig.
Som summering av denna tid har jag både haft riktigt dåligt och lite bättre. Formen är på gång, hoppas på den till de kommande tävlingarna nu i april och början av maj.
Isabelle Söderberg
2010-04-14
